Gästbloggare – Bertil (å Kia)

Hur fort går en ‘löpskallig’ Hoffe?
D-ligt fort!

Kom hem från jobbet idag, eller rättare sagt kom inte riktigt hem utan blev stoppad på vägen av Kia och Maud Olsen Johansson. Maud hade lagt ett spår på 640 meter enligt GPS och nu ville Kia att vi skulle ta spåret, sin önskan visade Kia genom att nästan riva bilen …… ingen tvekan om vad hon ville
Trött husse, pigg Kia och ett viltspår som har legat i bara tre timmar är ingen bra kombination. Kia tog an spåret klockrent och spårade fint i 30 meter sedan lade hon in fyran och drog (vi märker ibland ut vinklar med klädnypor högt i träden), en blå klädnypa visslade till i ögonvrån, antagligen rätt så här långt.
Lita på hunden hörde jag Maud ropa, tacka f-n för att jag litar på hunden vad annat att göra när man har fullt upp med att slippa grenar i ögonen samtidigt som fötterna ska sättas på (förhoppningsvis) säker mark.
Maud stod någonstans mitt i spåret och skrattade så att hon (nästan) kissade på sig inför synen av en Hoffe som gick i 180 släpandes en nu helt slutkörd husse efter sig. Kia klockren (som vanligt) passerade Maud på en meters håll varvid Maud nästan stupade av vinddraget ….. husse som en vante efter med orden ‘Lita på hunden’ ringande i öronen.
För en stund litet lättare terräng för hunden vilket inte blev någon avkoppling för husse, i med femman å så drar vi tänkte hunden. Husse tänkte nu mest på vätskebalansen = öl!.
Spåret klockrent med en del färsk viltkänning, Kia nöjd med dagen (fick sin rådjursklöv), husse börjar hämta sig (efter en öl) och Maud skrattar fortfarande (inte kissnödig numera, verkar dra sig åt ‘börjar få ont i magen’).
Sensmoral
Det går inte att lägga färska viltspår åt Kia för det kommer att medföra husses hjärtinfarkt och mattes nedkissade byxor.
Kul hade vi i alla fall
Detta inlägg är publicerat i Allmänt. Skapa ett bokmärke

Kommentering låst.