Skavsår i händerna

Ja att ha hund har sina upp och ned dagar. Igår började dagen som en riktigt jobbig hunddag. För det första var två av hundarna dåliga i magen så det var bara att kliva upp mitt i natten och släppa ut. Helt ok om det hände en gång men det blev fyra gånger. Gääääsp.

På morgonen verkade lilla fröken Brookie ok i magen men Bogge var pipig och ville inte ha mat. Han ville absolut inte lugna ned sig utan ville ut stup i kvarten och inget såg ut att komma ur honom. Vara still ville han absolut inte. Då gjorde jag något jag inte kan rekommendera men jag tog faktiskt bikarbonat och löste upp i vatten som jag fick hälla i honom. Ni vet samarin är ju för folk och detta har samma verkan men skulle du funka på lilla Bogge. Han spottade och fräste men ned kom det.

Tog sedan halsband på honom och gick in i eget rum med en soffa. Där satte jag mej att lugna honom. Aj fasen magen var ganska spänd, tänk om….. jag ville inte ens slutföra tanken. Så jag satt där och strök över den något sträva pälsen. Till slut började han andhämtning gå ned och han var still. Då kom det det där riktigt ljudliga ”raaaaap” och det luktade rena avgrunden. Han rapade ett par gånger och låg stilla så länge jag strök honom. 30 min hade gått men nej inte sluta klappa sa han utan jag satt där och halvtimmen blev snart till en timme. Då sov han så gott gubben.

Kände försiktigt på hans mage den var mjuk igen. Tack och lov ingen dyr veterinär resa denna gång.  Dessutom var jag lugn själv nu efter att ha stressat upp mej med att det kunde vara illa med honom. Så som sagt dagen började illa men ganska snart vände det. När det var dags att släppa ut honom från rummet så tittade jag i mina handflator som var alldeles röda. Jag har väl aldrig i hela mitt liv fått skavsår i händer av att klappa hund förr men nu hade det skett. Men med insmorda händer flera gånger under dagen hjälpte till att få händerna i bättre skick.

Lilla Bogge

Publicerad i Okategoriserade

Norgeresa

I lördags satte jag mej i bilen med en av mina tikar, Tinka. Det var dags att göra en utställningsresa. I Kristinehamn hämtade jag upp Maria som skulle ställa Tinka och jag själv skulle ha Tor. Så full fart framåt till Karlstad. Tog lite snabbmat, lämnade en säck hundmat till en valpköpare utanför Karlstad och så vidare till Arvika.

I Arvika stod foderhunden Tor nybadad och redo att hoppa in i bilen. Ingen besvärlig hane direkt han bara la sig och tyckte att allt var ok. Nu tog vi sikte på Oslo. Vilken hemsk väg. Så mycket vägarbeten och ju närmare Oslo vi kom så ökade trafiken kraftigt. Regnet flödade ned, det var mörkt och sikten dålig. Men hundarna bara  sov och vi satt och småpratade så tiden gick fort. Så äntligen var vi framme vid Scandic Helsfyr skylten och började leta en parkering som var omöjligt att hitta. När vi åkt runt minst 2 varv varav ett åt fel håll så sprang jag in till receptionen. Fick ett fint bemötande och tjejen följde till och med ut och visade var vi kunde stå som egentligen inte var parkering.

Sjätte våningen var hundrummen på och vi tog hissen uppåt. Käre Tor älskade att åka hiss. Han var så nyfiken vad som kunde stå framför honom när dörrarna öppnades. Någon gång var det ett gäng schnauzrar en annan gång några curly coated retreiver. Inte undra på att han älskade hissen, för honom var det nog trolleri och dessutom hade hissen en kompis till som såg lika svart som han själv minsann. Att det var en spegelbild kunde inte han begripa. Tinka tog allt med ro, brydde sig inte alls.

Rummet hade en fönstervägg från golv till tak så hundarna särskilt Tor då trodde han kunde gå ut och slog i nosen. För säkerhets skull drog vi för gardinerna så behövde de inte fundera på detta mer. Lika spännande varje gång man ska lämna hundarna på rummet och gå till restaurangen. Kommer de gå ut, är de sådana som öppnar dörren. Var ligger de, i sängen? Fast vi kom tillbaks och de var helt tysta och låg på golvet.

En lugn kväll och så var de morgon. Klockan stod på 06:30. Rasta hundar, mata hundar, lasta bilen och så hann vi en kort frukost så bar det iväg till utställningsplatsen i Lilleström en mil utanför Oslo. Ja det blev lite sick sack för gps hade fått fnatt så vi körde fel ett antal gånger men till slut var vi på rätt väg. Parkeringsplatsen visades in av massor av funktionärer men till slut kom vi till den sista som stod med armarna i kors. Men hallå sa jag ska vi fortsätta eller? Han tittade på mej som jag var korkad. Det är bara att leta upp en plats sa han, hahaha ja så var det med den saken men vi hittade en bra plats riktigt nära.

Smidigt insläpp och vi var strax vid ringen och kom då på att ja stolarna ligger i bilen. Maria fick hålla båda och jag sprang ut efter stolar och en filt till vovvarna. Annan ras före oss 20 st men det går ju snabbt tänkte vi men det gick så sakta vilken väntan. Under tiden träffade vi utställare från Norge och några av dem har jag inte sett på flera år. Det är en av tjusningarna att åka på utställning. Att träffa folk.  Det var aspirant domare i ringen som också skulle ha chansen att vara med i bedömningen. Så 08:30 var vi där men jag tror inte att Tor kom ini ringen innan 12:00. Domaren var svensk och öppenklassen var de bara tre hanar. Allt började så bra domaren var förtjust i huvud och kropp men så skulle jag springa…. jag kände det själv han gick så ojämt 🙁  Han fick VG på grund av rörelsen men vann klassen. Ingen fick Excellent, fasen också men jaja så är livet.

15183887_10154362421203884_541758860_o

Så var det väntan igen innan det blev Tinkas tur. Hon skötte sig bra och fick Excellent men tyvärr inget CK. Blev tvåa i klassen. tinka-lillestrom3

När vi var klara i ringen var klockan ca 14:30. Det var bara att säga hejdå till norskarna runt oss och lasta bilen igen Vi tog nu en mindre väg hem. och kom in i Sverige i Töcksfors efter att ha åkt på serpentinvägar i många mil. Där blev det en matbit och lite rastning av hundar. Så vidare till Arvika och Tor fick komma hem till sin kära familj. Fast det verkade som han hade haft väldigt roligt och sneglade in i bilen på Tinka. Resan fortsatte till Kristinehamn där jag släppte av Maria vid hennes bil och så sista milen hem. Var väl hemma vid 19-tiden och var lagom mör i kroppen.  Ja varför utsätter man sig för detta? Ja det har jag frågat mej många gånger men lika förbaskat så står jag där igen i ringen med mina hundar. För det första jag tänker på när jag kommit hem är att jag måste gå igenom nästa års utställningar.

 

Publicerad i Okategoriserade

Utställningsträning

Mycket kan man träna hemma men att få hundarna att få lite riktig känsla så är utställningsträning kanon. De får träffa många andra hundar ifrån olika raser och vänja sig vid att några är små andra stora och de har olika färg och päls. Dessutom så kommer främmande människor att titta i deras mun, känna på dem och prata till dem. Så nyttigt.

Sen kan jag inte neka till att det är nyttigt att andra tittar på hur man själv hanterar hunden i ringen. Ställer jag den rätt, springer jag i lagom takt och hur har jag egentligen kopplet. Det finns mycket som jag själv inte ser att jag gör så att någon tittar och kommer med tips och idéer är kanon. Det är bättre att någon säger det på träningen istället för att komma till en stor utställning och det inte går så bra bara för att jag kunde gjort det så bra.

Träningen är inte bara socialt för hundarna utan även för ägarna. Finns många att prata med och det hela blir mycket trevligt. Här utbyter man tankar och tips och finner nya vänner. Dessutom umgås alla med sina egna hundar mycket och knyter tätare band. Det är inte bara att springa snyggt och ställa rätt utan det ger så mycket annat också.

I lördags var jag iväg med 2 hundar. Fick hjälp av en valpköpare med den ena. De var så trötta efteråt så min lilla pojk tryckte sig mot väggen och ögonlocken började fladdra så trött var han 🙂

bogge

 

Publicerad i Okategoriserade

Stressade katter

Att vara på föreläsning är något som verkligen triggar hjärnan. Jag var häromdagen på en gratis föreläsning gällande urinvägar på katt. Jag uppmanar alla som har djur att se vad som finns på veterinärkliniker och övriga ställen. Finns så många möjligheter att få lyssna till kunniga människor om våra djur endera gratis eller till en billig peng och det ger så mycket. Det ger möjligheten att fråga, ny kunskap och en annan sak, diskussion med andra som har djur.

Men i det här fallet så lyssnade jag intresserat på denna föreläsning trots att mina katter inte haft problem med varken infektioner eller stenar i urinen. Det som fångade mitt intresse i det hela var ordet stress. Många katter är stressade konstaterades. Det pratades lugnande ämnen feromoner och det var foder med rätt lugnande inverkan samt hjälp till urinvägarna. Det oroliga som jag såg i det var att urinvägsproblem kunde vara från stress med katter som kissar utanför lådan, kissar ofta osv. Ännu mer oroande är att det handlar mest om innekatter. Om våra innekatter har lätt att bli stressade vad beror det på?

Med lite sunt förnuft kan jag förstå att det handlar om motion och aktivering. Idag precis som det varit i många år är det billigt och enkelt att få tag på en huskatt. En huskatt kan avlas fram från huskatter i generationer men det kan också vara en direkt avkomma av raskatter som råkat träffa på varandra. Det jag kan säga om huskatter är att de är livliga i många fall och behöver stilla sin nyfikenhet, jaga och motionera. Jag vet många som skaffar en huskatt till sällskap när de kommer hem från jobbet. De klarar sig själva och får mat, vatten och en kattpotta. Men har man sedan tänkt på aktiveringen?

K1

En katt behöver klättra och klänga. De ligger gärna högt uppe och jagar gärna på lämpliga leksaker. Har den möjlighet att gömma sig på olika ställen, leka med mattor som ligger löst på golvet, klösbrädor, saker att klura ut som att få fram godis ur automater etc. Men framför allt var med katten och aktivera den när du är hemma. Det är inte bara att sjunka ned i soffan utan det ska hittas på något roligt för den. Glöm inte heller att byta ut saker till katten så den får variation.

Ser vi på det ur stressvinkeln så är det oftast inte katten egentligen som är problemet utan vi som inte kan aktivera och motionera den på rätt sätt. Vi säger ofta att det är ett kattproblem men vi får nog börja rannsaka oss själva.

I hur många år jag hört att katten är speciell den kan vi inte lära saker om den inte vill och så sätter vi katten på en piedestal och får agera hur som helst. Jag säger att det går visst att lära en katt saker men då får man tänka i banorna hur en katt är. Vi kan inte utgå att det är som att fostra och träna en hund lika lite som man fostrar och tränar en häst som katt eller hund. De är inte unika mer än att varje djurart har sitt sätt att vara och vi måste anpassa vår träning efter det.

Var så härligt att på Youtube se hur man klickertränar katter, https://www.youtube.com/watch?v=t6gRx-a8j4A . Eller varför inte träna dem att göra tricks https://www.youtube.com/watch?v=BjnxgoJfkTs eller träna agility https://www.youtube.com/results?search_query=agility+cat . Skriv in exercise cat i en sökmotor och välj bilder. Du kan få dej många skratt jag lovar . Tänk på att du har internet och där finns hur mycket som helst att läsa och ge dej idéer om att få din katt att trivas bra.

Vi kanske även får fundera runt raser. Alla är kanske inte lämpade som inomhuskatter. Gäller att läsa på och få den katt som passar just mitt sätt att vara med den. En huskatt kan efter erfarenhet visa sig vara lite mer aktiva och lämpar sig mest för att kunna vara ute. Tänk till innan du skaffar en katt.

batman

Publicerad i Okategoriserade

Gott Nytt År

Nytt år igen och nu har väl alla gett Nyårslöften. De är till för att hållas så bara att säga igång eller vad säger ni alla fyrfota. Vi börjar med att springa för att värma upp oss. Full fart nu rör på kroppen. Det är bra nu lugnar vi oss lite och tränar balansen så upp med framtassarna och sitt på baken ordentligt. Heja lite längre går det. Då tar vi i lite igen och hoppar jämfota. Tio hopp sen vila och tio hopp till. Braa vad ni kan. Nu lägger ni er på rygg och sträcker ryggen ordentligt. Upp med alla tassar i luften. Ja då har vi bara stretchningen kvar. Framben ut och sträck bakåt så nära golvet som möjligt. Känns skönt eller hur!

boxer3borderchoppstingray1dusis

 

 

 

 

 

 

 

 
Fast nu är de nog inget problem att få igång er. Problemet är nog snarare husse och matte. Det är inte så lätt när det snöar för fullt, regnet öser ned eller det blåser så småhundar flyger iväg. Hur ska vi motiveras som hundägare. Ja det är inte lätt men vissa knep finns ju.

Vill du tävla finns inga genvägar du måste träna. Visst kan hunden ha en dålig dag eller du själv men ju mer du tränar ju större chans att komma dit du vill. Inte vill du komma ut på en tävlingsbana och göra något dåligt. Det är motivation om något.

Ska du ut på promenader med hunden så öka dem efterhand. Leta gärna om det finns hundpromenader i din närhet för där kan du hitta någon du kan gå med oftare. Det är alltid lättare om det är flera som peppar varandra att gå. Då blir de svårt att säga nej 😉 Jag själv bor på landet och har minst 5 km till närmaste hund så jag få peppa mig själv. Men en gång i veckan stoppar jag in en hund i bilen och åker in till Kristinehamn. Där träffas på onsdagar vid Hultets fritidsområde Kl. 18:00 personer med hund som tycker det är kul att gå tillsammans. Det sopromenadm är en fördel är att här triggar vi varandra att gå på ordentligt. Innan jul var jag så trött efter uppförsbacken att jag tänkte för mig själv ”det var fasen om jag ska vara andfådd hela tiden nu måste jag träna mer”. Jag kommer fortsätta åka dit under 2016 och bor du i Kristinehamn så hojta till så lägger jag in er i gruppen på facebook.

För att komma igång med tränande inför tävling så rekommenderar jag  att vara med i din lokala brukshundklubb. Där finns kurser med bra och utbildade instruktörer som hjälper dej. Kurserna är inte dyra och det finns större möjlighet till träningskompisar när inte kurser är på agendan. Har du jakthund är givet att vara med i jaktklubbar eller rasklubbar som mer har den inriktningen.

Vill du hålla på med utställning har många SKK lokala klubbar utställningsträning i ditt län. Skriv in www.skk.se/ditt län, så kommer du till den lokala klubben och kan leta i almanackan. Det finns även brukshundklubbar som har ringträning och en del privata aktörer. I Värmland vet jag att Värmlands Kennelklubb kör på flera ställen och jag själv har ringträning på Brukshundklubben i Kristinehamn.

Jag säger sök kontakt med andra det är mycket lättare att klara vad som tanken är med din hund 2016. Ensam ser åtminstone inte jag mina missar och behöver verkligen stödet av andra att se dem. Det är min enda väg för att lyckas och bli bättre. Alla behöver inte tävla men alla hundar behöver få utlopp för sin energi och tycka livet är kul. Det gäller bara för dig att hitta rätt nivå för er båda och få stöd om något behöver rättas till.

Mitt hundår 2016 ska innehålla minst 2 valpkullar, 5-6 utställningar, BPH på hundar som går i avel, minst 1 kennelträff och om allt går som det ska behåller jag en valp som ska börja tränas in för rallylydnad & spår, promenader i Kristinehamn varje onsdag kväll och däremellan dagliga promenader med mitt gäng.

Men GW-K-Wkatterna då? Ja mina katter får gå ute så mycket de vill. Nu kommer de så fort jag ropar så det är koll varje dag. Nån enstaka kan ta en längre tur på sommaren men kommer alltid tillbaka. Så det jag ger mina katter är kontroll av dem, social kontakt och mat förstås inte att förglömma. Detta är alltså arbetande katter. De håller undan från många möss och råttor och det är jag så tacksam för.

Jag önskar er alla ett superhärligt hund & kattår 2016. Och glöm inte vad viktigt en försäkring är för både dej och ditt djurs trygghet.

 

 

 

Publicerad i Okategoriserade

Sommar och sol då är livet gött

Efter att ha genomlidit en kall vår så får vi äntligen känna lite sommarvärme. Jag själv har klarat mej genom våren och till trots av vädret varit på flera olika evenemang. Tittade på lydnadstävlingar i Kil, Arvika, och Årjäng. Många tappra som gav sig ut i regn och blåst. Ännu värre var det för agilitytävlingen i Karlstad där det stundvis öste ned regn. Lerigt och blött men där kampades på av tävlingsekipage. Jag frös bara jag såg en del med bara t-shirt men det blir säkert varmt av att springa runt med hunden och få den att ta rätt hinder. Hundarna fullkomligt lyser i ögonen av att få rusa runt, tyvärr fel väg ibland men kul har de.

blogg-agilityVar i Forshaga på hundens dag och såg polisen i en uppvisning. Otroliga hundar som hjälper till i arbetet eller rättare sagt otroliga ekipage för de är ju trots allt inlärda av och med en person som gör ett kanonjobb med hunden. I övrigt ett dåligt deltagande på dagen men vi som var där hade desto trevligare.

blogg-polisFick med posten mitt certifikatbevis på att jag är mentalbeskrivare av valpar. Så nu kan jag visa upp leg till och med 😉 Jag hoppas verkligen fler och fler ser möjligheter och en hjälp med att mentalbeskriva sina valpar. Vill du läsa mer om detta så finns det här http://www.brukshundklubben.se/hundar/mentalbeskrivning-valp-mv/

mentalbeskrivare-certifikat

Ja och apropå valpar så säger jag bara ett stort JAAAAAAAAAAAAAAA för nu ska jag äntligen få valpar. Vera jag skrev om är nu konstaterat dräktig och ska valpa runt den 13 juli så äntligen ska jag få snosa på goa valpar. Fullt upp och mycket jobb men denna härliga lycka att se dem växa upp och få vara med dem. Men fråga mej de första dygnen när jag är som tröttast då är nog allt bara jobbigt hahaha

Har även slutfört SKKs uppfödarutbildning. Ett härligt gäng har jag gått med och vi träffades alltid i Karlstad. Vi var från nybörjare till att vara mycket erfaren uppfödare och vi har tillfört så mycket till varandra. Jag har så många år tänkt gå denna utbildning men tiden har satt stopp men nu är den klar. En rekommendation att genomgå till alla som har kennel eller tänkt börja föda upp. Det är ett sätt att dela erfarenheter och lära sig nytt. Ju längre man håller på med detta ju mer kan man men ju mer inser man också vad lite man kan. Den som säger att jag kan allt om uppfödning sitter fast och har inte ett öppet sinne att lära nytt och ta in nya rön. Det är charmen med detta, du blir aldrig fullärd och det är så spännande.

diplomNu börjar semester för många och midsommar är i antågande. Förra året hade vi valpar som dansade kring stången. Får väl dansa med de vuxna i år. Vi ska i alla fall fira med våra underbara hundar och får väl göra det tidigt på dagen för enligt SMHI ska det bli regn senare på midsommarafton. Men njut av förra årets bild vi tog och ta det lugnt under midsommar, det tänker jag göra efter en händelserik vår.

midsommar

GLAD MIDSOMMAR!

Publicerad i Okategoriserade

Hur svårt kan de va……

Para en tik lätt som en plätt, ja i alla fall om det inte är meningen. Vet inte hur många tjuvparningar SKK(Svenska Kennelklubben) får in varje år. Men vill man få till en parning efter att noggrant utrett stamtavlor, om det finns sjukdomar i ledet, kontrollerat mentalitet osv då kan det helt plötsligt vara svårt. Det gäller att pricka in rätt dag/dagar då hon ställer upp sig och se till att på kort varsel göra sig ledig samt att få hanhundsägarna att ha tid för besöket också. Förra parningen jag provade här hemma så vägrade tiken alla dagar. Hon gillade helt enkelt inte hanen för det händer då och då tro det eller ej.

I det här fallet var det många parametrar som skulle stämma. Tiken stående i Östersund och själv bo i Värmland det är en lång bit att åka. Nu hade jag sån tur att en god vän och före detta uppfödare av rasen vill ha en valp i kombinationen. Hon ville dessutom vara med vid parningen och träffa hanen och gissa var hon bor… helt rätt utanför Östersund. Hon hämtade således tiken och kom till mig i måndags. På tisdag påbörjade vi resan till kenneln där hanen står mitt på dagen å regnet det bara öste ned.

vera
Kennelägaren visste jag hade jobbat natt och dessutom var det möte på dagen för honom och sen 15 mil hem å på de skulle vi komma på kvällen. Jag och Eva hade en trevlig resa till Kenneln trots regnet och lilla damen Vera låg så förnöjt bak i bilen helt ovetande vart det bar iväg. 1815 fick vi samtal att nu hade han kommit hem så strax efter halv sju rullade vi fram mot kenneln och alla skällande hundar. Vi började med en kopp kaffe och sa hej hej till varandra men ganska raskt bestämde vi att sätta igång. På grund av regnet fick verandan bli en tillflyktsort. Vera tyckte det var jätteläskigt att gå på gården där hundarna skällde och tryckte huvudet i baken på mej precis som hon gömde sig men följde efter mig i alla fall. På verandan där stod han och viftade på svansen. Vera funderade men gick in. Han var intresserad men hon tyckte att nä sluta nu och kröp under bordet. Men lite nyfiken blev hon och började till slut butta på honom och gjorde lekinviter. Ingen av dem erfarna i ämnet utan det provades åt alla håll. Han lyckades inte få till det och det märkets vad stressad han blev och trött hon verkade. Det blev en vila medan vi åtnjöt en sen middag.

vera-bla1

Då var det dags att prova igen. Vera gick nu med mycket raskare steg förbi hundgårdar fram till verandan och viftade på svansen. Han viftade lite och nosade på henne men hon la sig under bordet och ville inte alls. Efter ett tag var det som allt bara förändrades. Han blev helt galet efter henne och första reaktionen på henne var lite rädsla men nu visste han vad han skulle få till. Dröjde inte lång stund så satt han där. Hon tjöt lite för de gjorde ont när han svällde men med lite prat och klappar så blev hon lugn. Han betedde som han inte gjort annat än att para och svängde sig runt själv för att de skulle stå bak mot bak. De satt fast 15-20 minuter och så var allt över. Vera fick genast lägga sig att vila i bilen. Vi skrattade lite åt honom som hade lite svårt att gå stackarna då svällkropparna inte helt gått ned en och han kände sig konstig att gå.

Så skönt att det funkade för det är inget roligt att åka i onödan en massa mil som tar tid från annat. För det händer ofta att få göra om resan en gång till efter någon dag men nu hade vi prickat rätt dag och dessutom så verkade det ju som hon gick in i höglöpet medan vi var där. Ibland ska man ha lite tur. Nu håller vi bara tummarna för en bunt fina blå och svarta valpar. Hanen en mycket social och trevlig herre blir nog en bra far till denna kull.

maxfactorwhynotblue

Klockan var mer än halv tolv när vi påbörjade resan hemåt igen. Vera sa inte ett pip men envisades med att ligga och titta ut hela vägen. Inte mycket trafik och alldeles tomt i alla byar och städer vi åkte igenom. Det var bara mobilen som plingade till ett par gånger med välkomna till Norge så nära gränsen var vi i början av hemfärden. Vi såg mickel räv, harar, rådjur och en uggla som satt på vägen. Hoppas den klarade sig. Framme efter tre på natten och Vera fick lite mat som hon glupskt åt upp och så hägrade sängen. Vera och Eva gick in i ”sitt” rum och det var helt tyst från rummet när jag kom upp igen efter att ha släckt nere. Lite trångt att försöka trycka ned sig bland hundar men det gick till slut och de suckade förnöjt med att matte var hemma igen.

vera4

Idag får Eva och Vera den långa vägen till Östersund igen och sen blir det väntans tider. Så allt har fungerat bra men det tar tid att göra allt. Men med goa och snälla vänner så blir allt möjligt så jag tackar alla inblandade för all hjälp och trevligt sällskap. Jag är så glad att ni finns.

Ja så kan en parningsresa bli och jag kan lova att sen är man tröttminst ett dygn efteråt

Gäääässssp

Publicerad i Okategoriserade

Mentalbeskrivning valpar

mentalvalpar3

Sen någon vecka tillbaka så blev jag färdig mentalbeskrivare på valpar. En så rolig och givande utbildning men mycket tuff. Beskrivningen görs medan valparna bor kvar hos uppfödaren och är mellan 7-8 veckor gamla. Ett mycket bra instrument för varje uppfödare till att hjälpa vid valet av valpköpare. Valpköparen får en hjälp med mer information om valpens intresse och beteenden samt vilken träning som är lämplig. Dessutom får uppfödaren även en indikation om sitt avelsarbete så det går i den riktning som var tänkt.

mentalvalpar1

Syftet med att mentalbeskriva valpar är att få underlag för utvärdering och komplement till Svenska Brukshundklubbens mentalbeskrivning hund (MH) och mentaltest (MT). Jag personligen har förhoppningen att det även används till BPH testerna som ska vara kompatibelt att kunna utvärdera redan idag. Det är lika viktigt att utvärdera sällskapshundar för att se att man får de avkommor man förväntat sig och att man kan sälja dem till rätt hem.

När beskrivningen är färdig får uppfödaren ett protokoll, kullsammanställning och ett spindeldiagram att använda på bästa sätt för sin framtida avel. De fyra huvudgrupperna som testas är social lek, föremålslek eller föremålsintresse, social trygghet och rädsla samt intresse för främmande människor. Totalt 11 moment som genomförs enskilt på varje valp. Det är mycket viktigt att ha en lämplig plats i okänt utrymme för valpen och att den inte varken ser eller hör tik eller syskon. Miljön runt ska vara störningsfri. Förutom protokollet så antecknas annat som kan utvisas i momenten som att valpen kan ha resursförsvar, hur deltagandet ser ut, ljudlighet mm.mentalvalpar2

Som mentalbeskrivare på valparna är det oerhört intressant att få uppleva olikheter mellan raser. Jag hoppas verkligen jag kommer att få beskriva många valpkullar och att sedan om möjligt följa dem om de gör BPH, MH eller mentalbeskrivning senare i livet. Jag som själv är uppfödare ser absolut nyttan av detta för det är viktigt att finna rätt hem från början. Det finns så många omplaceringar på Blocket och andra ställen och gör man beskrivningen på valparna har man ett verktyg som hjälper till att förhoppningsvis ta ned antalet i framtiden.

Publicerad i Okategoriserade

Valpsjuk

16634_1227627581721_5846059_n

Hjälp jag är valpsjuk! Inga valpar på gång än men jag hoppas nästa blir dräktig. Träffade en hel hoper rottweilervalpar när jag var på kurs i helgen och valptarmen riktigt sa till att nu är det dags igen.

Valpar är så mysigt orädda och klumpiga och kärvänliga och snälla…. Men visst jag vet det är jobb. Men det finns ändå inget härligare än att ha en kull valpar som kan få vara ute mycket på sommaren. Jag får ge mej till tåls och ägna mej åt att jobba mera ett tag istället.

Allt är lugnt och inget speciellt är på gång så det blir säkert mer att skriva till nästa vecka, hepp!

Publicerad i Okategoriserade

Våren är verkligen här

Nu vaknar jag tidigare på morgonen för solen börjar lysa tidigt. Det är ljust och man blir bara glad. Fast mindre glad åt hundarna, särskilt en viss Royce, som börjar tassa runt och vill få upp mej tidigare. Hon vill ut och njuta av ljuset och leta nya spår som kan ha kommit under natten men varför just vid kl 06:00 på morgonen. Jag kan säga det att det gör ont om jag inte går upp. Har väl aldrig varit med om någon som ska massera in min kropp med huvudet så hårt. Men yippie säger jag äntligen vår och en sommar att se fram emot. Dessutom så visar SMHI på riktigt hyggligt väder. Många promenader kommer det bli.

Lloydomallis

Helgen har varit vila, många ägg och umgåtts med hundarna på olika sätt. En av dagarna gick jag runt tomten och kollade staketet. Fick hjälp av Mercury och Mallis som hängde med. Det är en del staket på 1,5 ha. Staketet hade inga intrång eller något trasigt. Hittade bara två stolpar som vi får slå ned lite bättre vid tillfälle.

mercury-mallis-staket

Sen var det tråkiga uppgifter som inte är klart än. Började kratta baksidan och ska ta framsidan efterhand. På vintern finns alltid bajs kvar som sjunkit ned så man inte ser det men nu när våren kommit så blir det vitt. Enda sättet är att kratta av allt och få bort det så det är helt rent. Men vilket jobb! Ja inte alla 1,5 ha går att kratta. Vi klipper bara viss del av det och resten är vildvuxet. Men det är nog för att få blåsor i händer och ömma axlar.

Husses uppgift i helgen har varit att bygga en stålbox att ha foder i. Tyvärr får vi en del påhälsning i hundmatrummet av råttor och möss och nu ska de inte komma åt maten längre, lång näsa åt dem. Inte riktigt klart än men snart så.

Promenader har det blivit i den fina solen. Inte så varmt men skönt ändå och friskt. Ute med Elvis, Lloyd och Royce var det som att ta en promenad med vildhästar så ystra var de i början. Gamla Elvis fick gå fritt. Han är lite stel i bakbenen så han har ingen ork att sticka iväg men Lloyd och Royce har för mycket energi. Det var lukter så Royce gick på bakbenen ibland för att ta in dem i luften och vid ett ställe såg jag vildsvinsskit som jag precis fick henne från innan hon provsmakade. Jag antar att de har ett tillhåll en bit in i skogen där för hundarna ville åt samma håll. Elvis som var lös hittade alla ställen med vatten. Urk säger jag men gott säger han. Tur bara att de är så korthåriga att de torkar snabbt.

jag-lloyd-royce

Mercury har jag börjat longera. Ja det funkar någorlunda. Kan en häst så kan väl en hund tänkte jag och han travar runt så fint. Har ingen fungerande cykel och jag behöver stärka ryggen på honom lite så det var ett försök jag ska köra ett tag nu. Tror all löpning börjar lägga sig nu på tjejerna också. Lellan får vänta några dagar innan hon får gå tillbaka till sina kompisar men snart så är ordningen återställd och vi slipper ylande hanar.

Katterna har börjat inse att det är trevligt att vara ute nu men de vill inte missa maten på morgonen och kvällen än så länge. Fast det är ett evigt jag vill in nä jag vill ut nä ångrade mej och vill in igen. Svängdörr eller ständigt öppen dörr är väl det som de vill ha. Gunwald har varit inne de flesta nätter och beblandar sig med hundarna i sängen och igår natt fick jag ett hastigt uppvaknande. Trodde jag skulle kvävas men det var bara Kollberg som hittat till sängen och lagt sig framför min näsa på kudden. När jag andades in följde hans långa hår med in i näsan. Inte undra på att jag inte fick luft. Till slut kröp han under täcket och somnade. Waldemar är den som är ute mest och tar säkert flest råttor också. Kollberg får inte gå ut än för han måste kastreras först. 

gunwald
Gunwalds härliga sovstil alltid på någon eller tätt intill. Tur han är katt så inte någon av hundarna gör likadant.

Så jag säger bara ta vara på ljuset och det härliga Sverige vi bor i.

Publicerad i Okategoriserade